En person leder en cykel längs rullbandet bredvid trappan
CC BY 2.0 Steven-L-Johnson: A bicycle escalator in Tokyo (Tamachi Station)

Digital tillgänglighet är inte bara ett krav, utan också en konkurrensfaktor

Webbtillgänglighet definieras så här på webbplatsen tillganglighetskrav.fi: ”Webbtillgänglighet innebär att så många olika människor som möjligt kan använda digitala tjänster så enkelt som möjligt. Webbtillgänglighet innebär att olikheterna och mångfalden bland människor beaktas när digitala tjänster planeras och genomförs.”

Enligt lagen om digitala tjänster ska myndigheterna säkerställa tjänsternas informationssäkerhet och dataskydd säkerställs och så att det säkerställs att tjänsterna är lätta att hitta och använda. I lagen anges inte hurdan tjänsten ska vara för att den ska vara lätt att använda. Lagen hänvisar till tillgänglighetskraven, som i stor utsträckning avlägsnar de tekniska hindren för användning och gör det möjligt att överhuvudtaget använda tjänsterna. Vi skulle därför kunna tala om teknisk tillgänglighet, när kraven på AA-nivå i WCAG 2.1 uppfylls.

Teknisk tillgänglighet garanterar att användarnas olikheter har beaktats

En tekniskt tillgänglig tjänst i enlighet med den nuvarande lagstiftningen kan användas med hjälpmedel. Uppfyllandet av tillgänglighetskraven garanterar dock inte ännu att det är lätt att använda tjänsten, för att inte tala om angenämt.

Jag skulle beskriva nivåerna på tjänstens användarvänlighet med hjälp av ”trappan” nedan:

De olika nivåerna av användarvänlighet presenteras här i form av en trappa med tre steg. Nedersta steget är att tjänsten är tillgänglig, WCAG 2,1 nivå AA. Mellersta steget är att tjänsten är lätt att använda. Översta steget är att tjänsten är trevlig att använda.

En tjänst som är lätt att använda ska vara både tekniskt och kognitivt tillgänglig

Målet kan vara ännu högre. Målet kan vara att

  1. tjänsten kan användas tekniskt,
  2. dess användning är smidig och enkel, och dessutom är tjänsten
  3. trevlig, intressant och till och med inspirerande att använda.

Om tjänsten konkurrerar om användare med andra tjänster, är det en betydande konkurrensfaktor att användningen av tjänsten är angenäm. Särskilt kommersiella tjänster, såsom streamingtjänster, olika webbspel och andra tjänster med anknytning till underhållning och fritid, siktar på wow-upplevelser. Upplevelserna är subjektiva. Men kommersiella aktörer borde förstå att öka den potentiella kundkretsen genom att garantera webbtillgänglighet och användarvänlighet.

De tillgängliga alternativen är ännu få, men den offentliga sektorn påskyndar utvecklingen av webbtillgängligheten även för den privata sektorn

Dessutom är det så att om aktörer inom den offentliga sektorn köper tjänster, borde de köpa tjänsterna tillgängliga. Visserligen verkar det för närvarande vara så att det inte förverkligas. Orsaken till detta kan vara att

  1. köparen inte har kunnat kräva webbtillgänglighet, eller
  2. att man i samband med upphandlingsbeslutet inte har säkerställt att webbtillgängligheten förverkligas.
  3. Dessutom kan det också vara så att det inte ens finns tillgängliga alternativ. Då har köparen ett dilemma: Köparen är tvungen att göra en upphandling för att driva sin egen verksamhet, men inget alternativ uppfyller tillgänglighetskraven. Det är inte alltid möjligt att låta bli att göra en upphandling: En tjänst som skaffas för att driva verksamheten kan också vara nödvändig med tanke på skötseln av en lagstadgad uppgift.

Lagen identifierar inte den problemsituation att någon tjänst behövs nu, men det helt enkelt inte finns tillgängliga alternativ att köpa. Det är dock inte lagenligt att upphandla en tjänst som inte är tillgänglig, inte ens så att leverantören skulle förbinda sig till att göra tjänsten tillgänglig inom en viss tid från upphandlingen, till exempel inom ett år. Det här är en situation som lagstiftarna borde vara medvetna om.

I vilket fall som helst lönar det sig för leverantörerna att snabbt börja göra tillgänglighetsauditeringar och planer för tillgänglighetsreparationer för sina tjänster, om de i fortsättningen vill sälja sina tjänster till aktörer inom den offentliga sektorn, för vilka tillgänglighet redan är ett minimikrav: Det enda tillgängliga alternativet kan vinna tävlingen. Den offentliga sektorn fungerar som en drivande kraft i detta fall, då den köper tjänster av leverantörer och kraven därmed också börjar omfatta aktörer inom den privata sektorn.

Tillgänglighetskraven gäller också innehåll och en bra tillgänglig tjänst styr innehållsproducenten att göra innehållet tillgängligt

Det är anmärkningsvärt att tillgänglighetskraven inte bara gäller själva genomförandet av tjänsten utan också dess innehåll. Innehållen kan utöver leverantören även vara producerade av beställaren eller dess användare. För närvarande lever vi fortfarande i en situation där

  1. det inte alltid är möjligt att skapa innehåll i tjänsterna i en till alla delar tillgänglig form, eller
  2. där innehållen kan göras tillgängliga, men tjänsten inte styr användaren till att göra det.

De som tillhandahåller tjänsterna bör sträva efter att fatta beslut där användaren har så lite ansvar som möjligt som kräver särskild kompetens när det gäller att skapa tillgängligt innehåll och att komma ihåg att göra det. Till exempel blockredigerare, där innehåll skapas genom att använda färdiga innehållsblock, kan skapas ur detta perspektiv. Men om man vill ge innehållsproducenten mer friheter och till exempel möjligheten att använda en kodredigerare, kan tjänsten ändå styra användaren till att göra innehållet tillgängligt.

Automatiska tillgänglighetsinspektioner i program och goda kontextbundna anvisningar och tips hjälper användaren att skapa tillgängligt innehåll. Till exempel i blockredigerarens block väljs rätt rubriknivå automatiskt och innehållsproducenten behöver inte ens tänka på saken. En redigerare som beaktar tillgängligheten kan till exempel förhindra val av färgpar med för svag kontrast. När en bild läggs till borde det vara obligatoriskt att lägga till en alternativ beskrivning som endast kan passeras genom att bekräfta att bilden endast är en dekoration. Samtidigt är det möjligt att ge användaren som lägger till en bild råd om hur en bra alternativ beskrivning ser ut.

Lika möjligheter är kärnan i webbtillgängligheten

Den grundläggande tanken bakom webbtillgänglighet är strävan efter jämlikhet: När digitaliseringen görs på rätt sätt uppstår ingen digital marginalisering och alla har möjlighet att delta i samhället och använda webbaserade tjänster. När de kommersiella och underhållande tjänsterna på webben är tillgängliga och lätta att använda kan vi alla också njuta av tjänsterna på webben.

Skribent

Anna-Liisa Mattila

IT-planerare
Uleåborgs universitet

Skribenten är medlem i styrgruppen för webbtillgänglighet vid Uleåborgs universitet och en förespråkare för webbtillgänglighet sedan långt före lagen om digitala tjänster.

Illustration i början av sidan: CC BY 2.0 Steven-L-Johnson: A bicycle escalator in Tokyo (Tamachi Station)

Läs också

Offentlig­rättsliga inrättningar ska tillämpa lagen om digitala tjänster

Läs föregående

På praktik hos tillgänglighetstillsynen

Läs nästa